Aangelique

Ja, som rubriken lyder så har jag anmält Kian till en omslagstävling på tidningen vi föräldrar! :) Så nu ber jag alla er som följer min blogg eller hittat hit av en slump, ja alla ni som läser denna rad faktiskt, att RÖSTA  på min kära son! :)

http://www.viforaldrar.se/omslagstavling/?view-id=40123&sms_ss=facebook&at_xt=4d3db7cef0ceb8e0%2C0

Där har ni länken. :) Så snälla snälla, rösta på alla datorer ni kommer över ;)

Då gör ni mig jätte glad!

För övrigt då?

Det har varit lite virr varr med lite familjeagelägenheter under slutet på förra veckan. Inget jag kan gå in på här närmare då det inte gäller mig. Men nu hoppas jag verkligen att det blir bra tillslut framöver!

Det är iaf därför jag inte varit inne och skrivit, hade ju tänkt berätta att läkarn (som jag berättade om i förra inlägget) ringde där förra måndagen och vi pratades vid. Han trodde iaf inte det var något fel på Kian så det känndes skönt! :) Men skulle det vara något kunde vi kontakta honnom igen och då skulle vi få komma i kontakt med barnläkare på sjukhuset.

För övrigt har det inte hänt så mycket, min syster Martina kom upp förra torsdagen och sov hos oss till på lördagen. Då även vi åkte ner till Birsta för att handla och hälsa på min lillebror Joel på sjukhuset. På kvällen vart det även en sväng till pappa och Katja, Rasmus och Henna. :)

Igår tog jag och gjorde ett riktigt städryck.. För att mamma och mormor skulle komma upp och hälsa på. Solen låg på så man såg hur j*vla skitigt och dammigt det var.. Ursch vad jag hatar damm!! Haha men det är bra att man får främmande för då jäklar kan jag städa, och fort f(ast noga) går det ;) =SKÖNT!
Mysigt att dom kom, bakade kladdkaka till dem, och så hade mormor med sig winersemlor, supergoda! Vi vart även bjuden på mat av henne sedan, som kim så snällt fick upp och hämta på pizzerian. :)

Idag blir min bäbis 7 månader gammal! Tiden går undan, kan inte fatta att det är 7 månader sedan, nästan 31 veckor!! Vi har iaf bara myst på idag han och jag. Jag njuter av varje dag jag får spendera med min sötnos! Mitt allt! ♥ Börjar gruva mig för när det är dax för dagis.. Hur ska jag klara mig utan honnom såå många timmar om dagen?? Hua! Nää bäst att njuta av detta så länge det varar!! :D

Nu börjar min bäbis vakna här i min famn och det är nog bäst jag går och börjar med middagen åt resten av familjen med! Idag blir det hemmagjorda biffar! :) MÖMMS!

Som rubriken lyder..

Jag var ju väldigt orolig sist jag skrev, och vist tankarna finns ju kvar än. Jag är väldigt känslig och är tokrädd att något hemskt ska drabba min prins, så när jag läser såna bloggar blir jag mer orolig men kan ändå inte sluta läsa dem..
Förra helgen var ju Kian väldigt gnällig, och när jag såg att han försökte trycka på började jag fundera när han faktikst bajast senast. Kom inte ens ihåg. Så på Lördagen tog vi och ringde till sjukvårdrådgivningen och fråga om vi kunde ge microlax, det skulle gå bra. Så vi försökte men fick knappt in något då vi inte vågade trycka på för hårt heller, vart inte mycket som kom just då. Så vi tänkte vi väntar och ser vad som händer. Vi åkte upp till Gissjö och skulle fira Kellie där som var hos sin mamma när hon fyllde år och sedan ville att vi skulle fira henne hos farmor. På Söndagen när ingen fortfarande hade hänt, ringde jag sjukvårdsupplysningen igen för att se om det är okej att ge microlax ännu en gång. Plus att jag pratade lite om det jag var orolig över. Men iaf så skulle det inte vara några problem med att testa igen. Denna gång gick det mycket bättre, var jobbigt och kämpigt för vår lilla kille, men ut kom en låååång stenhår massa, som efter det följdes av hur mycket jaa skit som helst. Inte konstigt han inte kunnat äta som vanligt och varit gnällig.

Sen har det ju även varit tänder på gång igen, dom första två dök ju bara upp sådär poff. Inget gnäll eller något. Men antar det gör mer ont med dom som kommer uppe nu, för det tar längre tid för dem att komma också. Jag har sett i några dagar att dom varit på gång, men i torsdags kände jag att den högra var ute lite. I fredags var även den vänstra lite lite ute. :)

Men iaf så har jag funderat mycket på allt ändå, ja barn måste ju få gnälla och dom börjar drömma det gör ont i tänder osv.. Men ändå kunde jag inte släppa tanken. Så som rubriken lyder " Better safe than sorry" så ringde jag och prata med bvc sköterskan om min oro i Torsdags eftermiddag, och hon fixade så vi fick komma in på Fredagsförmiddagen kl 11 och träffa doktorn. Det tycker jag är jätte bra att även fast chansen kanske är väldigt liten att det nu skulle vara cancer så tar dom föräldrarnas oro på alvar! Jag kände mig ganska dum och var nästan lite rädd att läkarn skulle skratta ut mig eller dumförklara mig som en överbeskyddande förälder. Men det gjorde han inte, han var jätte bra och kände på Kians mage och sa att han inte var så insatt i det hela men att han skulle läsa på lite mer och prata med barnkliniken och sedan höra av sig via telefon till mig nu i början av veckan. Han tog det hela mycket serriöst, så det känns skönt. Han sa ju även att han inte trodde det var något fel på Kian utan att han verkade vara en mycket välmående kille. Men som sagt så skulle han ändå undersöka saken noggrannare. Om inte annat så vet jag själv att jag gjort vad jag kan för min kille om det mot förmodan skulle dyka upp något framöver ändå. Jag ångrar heldre något jag gjort än inte gjort..
Så nu är det bara att vänta på att Per (doktorn) Ringer till veckan och ser vad han har att säga. Det känns skönt! :) Nu kan man slappna av lite igen. :)

Veckan och den här helgen har som vanligt gått ruskigt fort. Vart inget speciellt gjort under veckan. I Fredagskväll Kom Cattis , Ozzy och Jocke hit, vi betällde pizza, testade lite kinect och såg film Bara lugt helt enkelt.
Lördagen var vi bara hemma och plockade undan julen eftersom vi inte hunnit det tidigare. Pappa och dom kom upp och hälsade på, dom var så sugen på att träffa Kian då jag hade skickat mms med Kian till Katja när jag frågar Kian vad bilen och snöskotern säger och han svarar: Brrrmm :) Sötnosen min. Kvällen spenderade vi med att spela monopol i flera timmar med stop för tacos sen spelade vi vidare jag Kim och Kellie, Kian hejjade på mamma. :) Och Jag vann STOORT över de båda, då är det roligt ;) När Kellie lagt sig vart det bara film, en film jag tjatat om att få se.. But WHY!??!? Undrar jag nu bara snacka om skit film!

Idag då när det inte var så kallt ute tänkte vi gå ner till kyrkan och grilla hamburagre och frågade en massa om det var några fler som ville med, men det slutade med att det bara vart vi 4. Sista biden i djupsnö med vagen var ingen hit, egentligen var det bara Kim som var sugen på att gå ner dit. Vet inte varför jag inte hade så stor lust, brukar ju vara mysigt. Men är väl det att jag vet att Kian inte sover som han brukar och är därmed inte lika lätt att ha med sådär när det blir lite bökigt. Så det vart inte så tokmysigt idag och dagen bara försvann.. plus att det regna!

Men lite roligare saker idag är min prins, när jag kom ut från badrummet så ser jag att Kian ligger på knäna och bökar på, vist han har gjort så förut ett tag också men såg ut som han börjar fixa det där snart. :) Sedan när jag busade med honnom så räckte jag ut tungan åt honom. Kort därefter kommer även hans lill tunga ut. :) Kul att han börjar härmas, för sedan fick man se hans lilla söta tunga x antal gånger.  hihi.

Försökte få någon bra bild med mobilen som låg nära till hands, men gick sådär, dne är så känslig så blinkar man blir ögonen suddiga. Men bjuder på den här iaf! ;)



Plus lite mer..

 
Min lilla dreggelunge! ♥

Kellie idag när vi grillat hamburgare :)

Plus en bild på tårtan jag gjorde till henne och tog med till Gissjö förra lördagen.

Kom på att jag inte gjort något inlägg om hur Kians första jul och nyår var.. det måste fixas även fast det är nytt år ;) Får se när man får tid till att knopa ihop det då. Nä nu ska jag gå ner till mina killar som nog redan sover för längesedan där nere. :) Nu blir det en ny spännande snappt passerande vecka. :P Får se var doktorn ringer och säger också..

 Natti!

♥MITT ALLT♥

Tänkte passa på att skriva några rader när lill ♥:at vilar.

Sen blir det väl full rulle här ikväll iaf. :)

Senaste dagarna har det inte hänt så mycket. Vi fick vårat x-box 360 med kinect i förrgår. Så igår körde jag två benpass och har nu såå jäkla ont så kan inte gå normalt i trappor nerförsbackar och om jag ska sätta mig ner. Men det är ju bra, då vet man ju att träningen funkar. Vi kör Your Shape fitness evolved, men har även ett äventyrsspel till också som är roligt.:)

En annan sak som hände igår var att Kian var lite grinig, och jag var tvungen att gå på toa så jag tog med honnom så han inte skulle bli ledssen i vardagsrummet.. La honnom på fårfällen, men så ser jag hur ansiktsutrycket ändras. Och han bryter ut i gråt.. Tar upp honom och försöker trösta honnom, det bli bra och jag sätter ner honnom så han får sitta, för jag behövde verkligen gå på toa. Men så på något vis tappar han balansen och tippar frammåt och slår i sin lilla panna mot sidan av duschkabinen. Vipps så var det första gången han gjorde illa sig, fick en liiten bula och lite småblå, men idag synns ingenting. Var ju tur det var duschkabinen och inte stengolvet.. Men åter igen vart han superledssen. Försökte trösta och trösta, men tog ett bra tag tills det vart bra. Min lilla gubbe. :(

Jag vet inte vad det är med honnom nu för tiden. Han har ju aldrig klagat, alltid varit nöjd go och glad. Men han är inte så längre.. Efter nyår vände det plötsligt, alltså det är ju inte så att han är jätte jobbig. Men bara så olik sig själv. Gnäller och nästan grinar, skriker ibland som om han vore väldigt förbannad, mammig och lite hård i magen. Kankse är det tänder på g? Jag hoppas då det.. för det andra alternativet vill jag verkligen inte att det ska vara. Har nämligen läst en blogg  (http://denstarkastestjarnan.blogg.se/ ) som fått mig att gråta såå fruktansvärt. Den handlar om Victor en kille som kämpade mot sin neuroblastom ( Neuroblastom är den vanligaste formen för cancer hos spädbarn. I Sverige insjuknar ett 20-tal barn per år, och sjukdomen är svår att bota och har hög dödlighet. Tumörerna bildas framför allt i bukhålan samt i det sympatiska nervsystemet) i 8 månader. Han var var 1 år och 7 månader när han gick bort. En helt fantastisk liten kille, som på många vis påminner om Kian.

I alla fall på sättet som den mamman beskriver hur allting började hur dom upptäckte att nogot var fel så stämmer mycket in på hur Kian helt plötsligt har blivit. Jag är såå rädd så rädd.. FRUKTANSVÄRT RÄDD att det skulle vara något sådant som drabbat min lilla pojke. Mitt allt. Det som stämmer in är att han gnyr i sömnen i mellan åt och är inte så nöjd för övrigt så som han annars alltid är. Kian har ju altid varit en liten solstråle. Sen det här  med att ha är hård i magen, stämmer också in. Kommer inte ihåg allt nu. En sak som däremot inte stämmer är ju at Victor började spy en massa och inte ville äta. Men samtidigt var han 11 månader då, Kian är bara 6. Ibland vill inte Kian heller äta utan stretar emot. Jag hoppas ju verkligen att det Kian har bara är normalt beteende och absolut inte något så alvarligt. Men det är klart man funderar när skillnaden känns så stor. Frågade honnom lite busigt härrom kvällen vad han hade gjort med min Kian, och då skrattade han bara. Men det verkar ju lite som att han har ont i bland, men ja vet inte. Har köpt katrinplommonpuré åt honnom och se om det blir bättre. Men från början trodde ju bara läkarna på sjukhuset att Victor hade blivit förstoppad och gav honnom något laxerande. Och han gjorde som han skulle, det sprakade rejält. Men sedan kände dom på magen och kände fortfarande att det var något där och det blev ultraljud osv. Dom blev inlagd direkt.

Men vad ska jag göra nu då??
Ska jag kräva ett test på bvc? Eller ska jag bara strunta i det hela för att det förmodligen inte är något utan att man bara är en sån däröver beskyddande naiv/paranoid (eller vad man ska kalla det) förälder?? Borde jag bara strunta i det och anta att det bara är tänder på g och att allt är bra om några veckor igen, samma glada lilla kille?? Vist är ju inget jag ska gå och tänka på hela tiden och oroa mig, kanske helt i onödan. Men hur ska jag inte kunna oroa mig då jag läst hennes blogg och gråtit så jag nästan inte kan andas när jag älskar mitt lilla hjärta så ortoligt? Finns ingen starkare kärlek än kärleken man känner för sitt barn.
På ett sätt önskar jag att jag bara kunde lägga undan mina tankar.. är ju inte rätt att man ska gå och vara ledsen och rädd om det inte ens är så. Utan tänka på det positiva hur bra vi har det, hur lycklig jag verkligen är som har min underbara son. Och skulle det hända något så får man fundera på hur man ska hantera det då. Finn ju inte så mycket jag kan göra mer än att bara njuta och älska honnom.. Eller??
Livet är ju fullt av överraskningar, både bra och tråkiga/tragiska..

Vad skulle ni göra??

Jag antar jag kan nämna min oro för barnmorskan på bvc, sen får man ju se hur det går framöver om Kian verkar bli "bättre" igen. Att det kanske bara är en period han går igenom nu. Och undertiden bara fortsätta älska honnom och njuta och vara glad att jag har en sådan fantastisk son, som det förhoppnigsvis inte är något fel på. :)

Nä, man är väl kanske bara såå otroligt rädd att något ska hända den man älskar mest av allt, och så läser man en annan mammas blogg hur det hemska tragiska hände dem och varför skulle det då inte kunde hända en annan? Alla tänker ju oftast det händer inte mig/oss.. men i alla dom här bloggarna jag läst sista tiden är frågan, varför honnom? Varför vi? Varför varför?..
Men då inser man att det kan hända vem som helst..
Allt är så otroligt gripande det dom skriver, man riktigt känner deras smärta, och jag blir helt förtvivlad när jag läser dem..

Nä nu hör jag att min kille vaknar.. ska ta upp honnom och tok mysa och njuta varje sekund! Förhoppningsvis en hel livstid! :)

Hade tänkt lägga upp fler bilder på min prins men datorn vill inte hålla på med bilder idag TYDLIGEN!! :( Suck.. Ska inte klaga.. Bara allt är bra med min kille..

Tog en liten lista på Louises blogg! :)

Vad gjorde du 2010 som du aldrig gjort förr?
- Jag gjorde massor, var gravid och allt tillhörande där och det största av allt så födde jag en välskapt stor underbar kille till världen! Ammning med mera :)

Vad skulle du vilja ha 2011 som du saknade 2010?
- En sundare livsstil.
- En större inkomst när mammaledigheten är över.
- En resa utomlands.

Vilket datum kommer du att minnas 2010 och varför?
- 27:e Juni för då födde jag min underbara son Niilo Kian.

Vart tog det mesta av dina pengar vägen?
- Bebisgrejer, bil, mat och hus (allt vad det innebär, el, vatten, sophämtning, tv mm) .. och julklappar nu slutet på året. Och vår video- och system-kamera. :)

Vilken låt kommer alltid att påminna dig om 2010?
- Edward maya- Sterio love. Fick höra den på min systers mp3 när vi åkte tur och retur med buss sundsvall-stockholm, då vi var på kryssningen. Sedan spelades den mycket i bilen och här hemma. Och kanske av just den anledningen att jag spelade den så mycket sista månaderna av graviditeten så gillar Kian den också och tystnar om han gråter när den låten spelas. :) Funkar nästan jämt! :) peppar pepper nu.. hehe

Vad ångrar du 2010?
- Ångrar inte så mycket, 2010 var ett toppen år för mig! :D Måste jag ångra något får det bli att jag inte rörde på mig mer, har sjukt mycket att träna bort nu. Men svårt när man hade foglossning osv iof..

Blev du kär 2010?
- Ja i min son! Äkta kärlek som aldrig kommer ta slut.♥

Vad gjorde du på din födelsedag?
- Jag och min sambo och Kian åkte på spa på södraberget. Tok mysigt! Bästa födelsedagen på många många år!

Vad ser du framemot 2011?
- Komma igång med träning (IGEN) och den här gången inte ge mig (komma i form som jag inte varit på många år).
- Kians utveckling och hans 1 årsdag, samt dop.
- Att bli mer nöjd med mig själv.
- Åka utomlands
- Få till lite mer på utbyggnationen samt uterummet. :)

Hoppas verkligen 2011 blir minst lika bra som 2010 var för mig! :) + en solresa på det vore nice!


Lite nya bilder på min älskling!